Med en ödmjuk förfrågan inledde konstnären Gisela Döhler sitt ihärdiga arbete på Enighets aikido - den grannlaga uppgiften att med pennan och papperet försöka fånga aikidons flyktiga rörelser. Jag räknade med att hon snabbt skulle finna uppgiften övermäktig och slinka iväg, men mer fel kunde jag inte ha.
Från den första sittningen stod det klart att Giselas virke var segt nog. Tyst och koncentrerad satt hon igenom hela träningspassets 90 minuter, tecknande i sitt block och blickande med pliriga ögon på allt vad som skedde på mattan. Och snart var hon där igen för en ny lika lång sittning.
Det måste ha varit uppåt ett halvår 1999 som vi regelbundet hade henne som gäst på den hårda träbänken vid mattans kant, skissande med allraminst samma energi och envetenhet som medlemmarna visar i sin aikidoträning. Först efter flera månader kände hon att linjerna på papperet börjat hitta fram till en avbildning av det som är aikidons natur - och jag måste ge henne rätt, med acklamation.
Dessa dansanta linjer i blygsam blyerts känns verkligen som aikido - sällan har jag sett dess tekniker och dynamik beskrivas med sådan samstämmighet, sådan pricksäkerhet i det väsentliga. Man kan säga att hon hittat ett slags stenografi för aikido, men framför allt har hennes ihärdighet och begåvning nått fram till förmågan att med aikidons rörelsekonst som källa skapa sköna, liksom sjungande bilder.
Det är därför med både förtjusning och stolthet vi ställer ut ett antal av hennes teckningar här - summa 43 stycken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar